Vi hade nyss gått och lagt oss, klockan var kring kvart i tolv på natten.

Johan låg och höll om mig i sängen och vi pratade om bebisen.. Tidigare på kvällen hade jag legat på soffan och beklagat mig om att jag inte ville gå över tiden, huuur skulle jag orka med det?

Iallafall, det knäppte till i magen, och givetvis har jag läst att det kan kännas så när hinnan spricker och vattnet går. Provade "klämma" lite men inget hände. Jaja det var väl bebisen som rörde sig tänkte jag. Sekunden senare började det rinna.

-Shit! (jag)

-Vadå?! (johan)

-Jag tror vattnet har gått! (jag)

- Va, är du säker? :-D (johan)

- Ja för jag har då inte kissat på mig.. :-) (jag)

Sen var det bara att springa upp i duschen, och vattnet forsade verkligen. Jag trodde aldrig att det skulle komma så himla mycket vatten direkt.

När det slutat rinna ringde jag förlossningen och hon rådde mig att gå och lägga mig och sova och sen komma upp på undersökning på morgonen (den 19 juli). Sen ringde jag vännerna och familjen, vi var såååå lyckliga att det äntligen satt igång! Väckte några stycken :-)..
Jag kan ju lova att det inte var lätt att försöka sova, värkarna började strax efter kl 24.00. Jag packade fram allt vi skulle ha med sen försökte jag sova igen men nej det gick inte alls. Johan spelade tv-spel, han var alldeles för uppe i varv för att ens försöka sova.

Värkarna blev allt starkare och kom oftare. Vid 02 ville jag inte vara hemma längre.Värkarna var fruktansvärda (inget mot vad som komma skall) så vi styrde vår kosa mot Falun.

Vi kom dit 02.40 och blev inskrivna, fick sal 3, vilket var den sista salen som var ledig, resterande förlossningsrum var redan upptagna.

Jag trodde jag skulle vara flera cm öppen, jag hade ju haft så ont! Jo tjena, 2 cm. Bara att vila och andas rätt. Värkarna kom två och två så jag hade det ganska jobbigt eftersom jag knappt hann vila emellan.

När det blev personalbyte vid 7-tiden gjorde dom en undersökning igen, jag ville ha något mot smärtan. 5 cm öppen och jag var redo för lustgasen, som blev min bästa vän under dom närmsta timmarna.
Stackars Johan, jag var helt borta vissa gånger och använde lustgasen alldeles för mycket.

Den nya barnmorskan hette Margareta Sjölund och jobbade vanligtvis på Mora BB. Hon var helt underbar, verkligen jättebra, henne trivdes vi med!

7.20 satte dom elektrod på Arvids huvud så dom kunde ha lite bättre koll på honom.
Kl 10 fick jag dropp för att det skulle sätta lite mer fart på förlossningen och 10.07 var jag 5-6 cm öppen, det hade inte hänt mycket på ett par timmar.

När klockan var 11.25 satte dom EDA, jag förstod inte mycket pga lustgasen, men det blev såå mycket bättre när jag hade fått EDAn, jag blev människa igen, kunde upp och gå, sitta på bollen mm.

Barnmorskan Margareta slutade 15.00 och vi hoppades få ha henne under hela förlossningen men tyvärr blev det inte så. När hon gick av sitt skift började krystvärkarna och vi hade då nya barnmorskan Inga-Lill Hurtig.

Arvids hjärtljud gick ner så strax innan han kom ut tillkallades läkare som hjälpte till att trycka på magen under krystningarna.

15.38, efter 16 timmars förlossning, var vi med om det mest underbara någonsin, vår son föddes! Vilken lycka det var! Det var helt klart värt all smärta och slit, vilket underbart barn!

Arvid Andersson

3680 gram, 53 cm

HELT PERFEKT!

Imorgon är det 4 veckor sedan han föddes, jag kan inte förså vart tiden tar vägen? Nu bara njuter vi av varandra!


Jag och bästisen..




Hon stack fel i ryggen när hon satte EDA..




Alldeles ny!!




Lycka!!!




Lilla familjen!




Väga o mäta..




Nu räcker det för idag..
Och det vore kul med kommentarer också......