Den 16 december var hon beräknad och det datumet passerade utan att någon bebis ville komma...

Natten till den 17 december gick en del av slemproppen och på morgonen den 18e kom resten av den.
Jag var till bm måndagen den 19 december på morgonen.
Jag bad henne om en hinnsvepning, det kunde ju iaf vara värt ett försök trots att jag hört att det inte funkar allt för ofta. Jag var öppen för ett finger, alltså ca 1 cm.

Jag åkte hem och städade. Dammsög och torkade golven, allt för att starta förlossningen. Jag kände av lite molvärk i magen emellanåt. När Johan slutade jobbet packade vi ner lilleman i vagnen och gav oss ut på en promenad.

Kände av värkar mer och mer men tyckte ändå att Johan skulle åka på träning. Jag lagade mat och fick ganska starka värkar när jag stod upp eller gick. Satte jag mig med lilleman i soffan gav det med sig ganska snabbt och det blev längre mellan värkarna.

Johan kom hem tidigt från träningen, han ville hem eftersom att vi kanske skulle få lov att åka in.

Jag ringde förlossningen och frågade hur mycket värkar man skulle ha för att åka in. Jag hade tre värkar på 10 minuter då.
Hon tyckte att vi skulle åka direkt, det är ju en bit att åka och så var väglaget inte det bästa.

Lilleman hade nyss lagt sig och jag ringde hit pappa som fick vara här med honom tills mamma slutade jobbet. (Sen sov hon här med honom).

I bilen blev värkarna färre igen och jag fick dom med ganska exakt 5 minuters mellanrum.
Kl 21.35 blev vi inskrivna på förlossningen.
Jag var öppen 2 cm och hade lite av tappen kvar.
Hon frågade mig om jag ville något speciellt och jag sa att jag ville ha epiduralen så fort jag kunde få den.

Värkarna kom ganska sällan och vi fick upp och knalla i korridorerna. När jag gick kom dom med 2 min emellan och vilade jag blev det 5 min emellan.
Vi promenerade till midnatt sen blev jag undersökt igen. Fortfarande 2 cm öppen. Bm funderade på att skicka över oss till patienthotellet för att övernatta men vi fick ändå behålla vårt rum, det var inte riktigt fullt på BB.
Vi försökte sova, Johan på golvet och jag i sängen. Kvinnan i rummet brevid skrek. Hon skrev högt, NEJ NEJ NEJ. Inte direkt inspirerande när man vet att man ska gå igenom samma sak själv snart.. Till slut hörde vi ett babyskrik, då log både jag och Johan.

Varken jag eller Johan kunde somna, mina värkar började bli starkare och komma oftare.

Kl 02.40 ville jag bada.
På väg till badet fick jag flera värkar. Undersköterskan gick och skämtade och jag uppskattade inte att hon stod och skrattade under mina värkar. När Johan örjade skratta med henne blev jag arg och sa åt han att sluta skratta under mina värkar. Då hajjade uskan att hon också skulle vara tyst. Där var det nära att jag blev otrevlig mot henne.

Badet var suveränt skönt. Johan duschade min mage under värkarna och det var otroligt effektivt.

03.40 hade jag jätteont och ville prova lustgasen. Hon ville avvakta med epiduralen eftersom att tappen ännu inte var var riktigt utplånad. Men lustgasen funkade faktiskt riktigt bra den här gången. Jag var öppen 6 cm.

05.00 var jag fortfarande öppen 6 cm och hon började förbereda för epiduralen. Hon satte droppet i handen och ringde narkosläkaren. Hon undersökte mig under en värk och tröck så det blev öppet till 7 cm. Det var INTE uppskattat av mig kan jag lova. Smärta.
Det var lite dålig aktivitet på bebisen så 05.05 ville hon sätta en elektrod på bebisen huvud. Hon tog hål på vattnet och det blev full fart på lillan i magen igen.

Ge mig epiduralen sa jag bestämt och hon svarade, vi får se vad vi hinner.

Några minuter senare undersökte hon mig igen sen sa hon, nu stannar jag kvar här inne, jag vet inte om du hinner få epiduralen, men annars går det ändå. Hon började förbereda för bebisen ankomst.
Uskan kom in och hjälpte henne. Bm frågade om en elev fick komma och vara med och jag sa att hon fick vara med men inte undersöka mig. Det gjorde så himla ont.

Bm sa att det var fritt fram att börja trycka när jag kände att jag behövde det. Vilket jag gjorde..
Första krystvärken låg jag med benen spända rakt ut, jag ville INTE krysta :-)
Sen var jag tvungen. 05.22 började krystvärkarna och 05.27 kom det en bebis.
Det första vi såg var en lite rumpa ligga mot oss. Det var en FLICKA ♥
Vilken lycka, nu hade vi både en son och en dotter!
Johan grät floder ♥

En helt perfekt liten Alva ♥
20 december 2011
Kl 05.27
3360 g
51 cm


Bye bye magen!



Underbara dotter!









Förlossningsförloppet. På slutet gick det undan!



Världens finaste flicka ♥

Vi hade nyss gått och lagt oss, klockan var kring kvart i tolv på natten.

Johan låg och höll om mig i sängen och vi pratade om bebisen.. Tidigare på kvällen hade jag legat på soffan och beklagat mig om att jag inte ville gå över tiden, huuur skulle jag orka med det?

Iallafall, det knäppte till i magen, och givetvis har jag läst att det kan kännas så när hinnan spricker och vattnet går. Provade "klämma" lite men inget hände. Jaja det var väl bebisen som rörde sig tänkte jag. Sekunden senare började det rinna.

-Shit! (jag)

-Vadå?! (johan)

-Jag tror vattnet har gått! (jag)

- Va, är du säker? :-D (johan)

- Ja för jag har då inte kissat på mig.. :-) (jag)

Sen var det bara att springa upp i duschen, och vattnet forsade verkligen. Jag trodde aldrig att det skulle komma så himla mycket vatten direkt.

När det slutat rinna ringde jag förlossningen och hon rådde mig att gå och lägga mig och sova och sen komma upp på undersökning på morgonen (den 19 juli). Sen ringde jag vännerna och familjen, vi var såååå lyckliga att det äntligen satt igång! Väckte några stycken :-)..
Jag kan ju lova att det inte var lätt att försöka sova, värkarna började strax efter kl 24.00. Jag packade fram allt vi skulle ha med sen försökte jag sova igen men nej det gick inte alls. Johan spelade tv-spel, han var alldeles för uppe i varv för att ens försöka sova.

Värkarna blev allt starkare och kom oftare. Vid 02 ville jag inte vara hemma längre.Värkarna var fruktansvärda (inget mot vad som komma skall) så vi styrde vår kosa mot Falun.

Vi kom dit 02.40 och blev inskrivna, fick sal 3, vilket var den sista salen som var ledig, resterande förlossningsrum var redan upptagna.

Jag trodde jag skulle vara flera cm öppen, jag hade ju haft så ont! Jo tjena, 2 cm. Bara att vila och andas rätt. Värkarna kom två och två så jag hade det ganska jobbigt eftersom jag knappt hann vila emellan.

När det blev personalbyte vid 7-tiden gjorde dom en undersökning igen, jag ville ha något mot smärtan. 5 cm öppen och jag var redo för lustgasen, som blev min bästa vän under dom närmsta timmarna.
Stackars Johan, jag var helt borta vissa gånger och använde lustgasen alldeles för mycket.

Den nya barnmorskan hette Margareta Sjölund och jobbade vanligtvis på Mora BB. Hon var helt underbar, verkligen jättebra, henne trivdes vi med!

7.20 satte dom elektrod på Arvids huvud så dom kunde ha lite bättre koll på honom.
Kl 10 fick jag dropp för att det skulle sätta lite mer fart på förlossningen och 10.07 var jag 5-6 cm öppen, det hade inte hänt mycket på ett par timmar.

När klockan var 11.25 satte dom EDA, jag förstod inte mycket pga lustgasen, men det blev såå mycket bättre när jag hade fått EDAn, jag blev människa igen, kunde upp och gå, sitta på bollen mm.

Barnmorskan Margareta slutade 15.00 och vi hoppades få ha henne under hela förlossningen men tyvärr blev det inte så. När hon gick av sitt skift började krystvärkarna och vi hade då nya barnmorskan Inga-Lill Hurtig.

Arvids hjärtljud gick ner så strax innan han kom ut tillkallades läkare som hjälpte till att trycka på magen under krystningarna.

15.38, efter 16 timmars förlossning, var vi med om det mest underbara någonsin, vår son föddes! Vilken lycka det var! Det var helt klart värt all smärta och slit, vilket underbart barn!

Arvid Andersson

3680 gram, 53 cm

HELT PERFEKT!

Imorgon är det 4 veckor sedan han föddes, jag kan inte förså vart tiden tar vägen? Nu bara njuter vi av varandra!


Jag och bästisen..




Hon stack fel i ryggen när hon satte EDA..




Alldeles ny!!




Lycka!!!




Lilla familjen!




Väga o mäta..




Nu räcker det för idag..
Och det vore kul med kommentarer också......