Klockan tre inatt kom lilla sonen inknallandes till oss. Han kröp ner brevid mig och kramades. Tills han fick fullt upp med allt annat. Jag skulle snuffa (mysa med goseelefantens snabel) i örat, i andra örat, hans högra öra, under hans näsa och i hans vänstra öra. Han låg still och var tyst men vred på sig. Kunde inte somna om, inte jag heller.
När Johan åkte till jobbet halv fem var vi alla vakna.
Arvid satt i fotända och VÄGRADE lägga sig igen, han skulle följa med Johan till jobbet.
AKTA, viskade jag till lilleman, "kom och lägg dig vid mig, AKTA".
Skittaskigt va? Att skrämma honom för att komma och lägga sig. Men det funkade. Jag berättade sagan om hur snuffe somnade, sen sov vi.
Han tycker om att skrämmas och att "akta" (ett vanligt uttryck av honom) sig så det gjorde nog inte så himla mycket.
Sen somnade vi om.
Klockan åtta vaknade jag av Heeeej mamma!

Så nu är vi uppe, zombies som vi är.


Det sjukaste är att jag skulle vilja käka gräddtårta till frukost. Jag gillar inte ens gräddtårta i vanliga fall.
Det får bli varm choklad med grädde till frukost.

Jag kommer sluta som en padda. En tvåbarnspadda.

HEJ